Unik paneldebatt på Skeppsholmen

I fredags den 14 oktober samlades en unik skara, sakkunniga personer inom musik och utbildning för att debattera musikens och estetikens ställning i skola och utbildning.

I dag har vi en läroplan som verkligen skriver fram estetiken, men Skolinspektionens granskning visar på stora behov av utveckling av musikundervisningen i grundskolan. Likaså framkom det att de blivande lärarna för yngre barn saknar utbildning inom det estetiska området. Musikhögskolorna koncentrerar sina examensrätter till de äldre barnen. Linnéuniversitet (Kalmar och Växjö) har dock en unik möjlighet att utbilda lärare inom det estetiska området, från förskola upp till gymnasiet.

Det rimmar illa med intentionerna i läroplanen att vi ännu inte fått lärarutbildningar som motsvarar skolans uppdrag.

Om Ulla Wiklund

Ulla Wiklund är utvecklingskonsult med inriktning på skolutveckling, pedagogik, estetik, kultur i skolan och språkutveckling. Ulla arbetar också som reflektor och handledare för chefer, andra ledare och för den som önskar arbeta med reflektion i sin egen vardag. Tidigare var hon utvecklingskonsulent inom den statliga stiftelsen Rikskonserter. Innan dess var hon undervisningsråd på Skolverket/Myndigheten för skolutveckling med ansvar för regeringsuppdragen om Kultur och estetik i skolan, bibliotek och Nationellt centrum för språk-, läs och skrivutveckling. Hon har också verkat som lärare och forskare på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm i rytmik, metodik, didaktik och pedagogik. Hon är utbildad rytmiklärare (Dalcroze) och har i tolv år undervisat i såväl musikskola som för- och grundskola. Ulla har författat flera böcker, bland annat ”När kulturen knackar på skolans dörr”, ”Den lydiga kreativiteten - om barn, estetik och lärande” och ”Portföljen - om processutvärdering i högre musikutbildning”.
Det här inlägget postades i Kultur i skolan, Lgr 11 och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Unik paneldebatt på Skeppsholmen

  1. Lars Andersson skriver:

    Tyvärr får den nya uppdelningen av fyra olika examina för lärare olyckliga konsekvenser för lärare i musik speciellt för de yngre barnen. I och med en tydlig uppdelning av grundlärare och ämneslärare lämnas ansvaret för undervisning i musikämnet för de yngre barnen nu till lärare med endast 30 högskolepoäng inom det estetiska området. Även om vi nu ser till att våra ämneslärare i musik mot åk 7-9, som också får behörighet till 4-6, utbildas för att klara uppdraget för hela grundskolan gör vi de numera med endast 90 hp ämnesstudier vilket är en stor skillnad mot de grundskolelärare i musik som vi utbildat fram till nu.I ljuset av att kraven i läroplanen skärps och skolinspektionens resultat av sin granskning av musikundervisningen i grundskolan har vi precis som tidigare behov av lärare med djupare ämneskunskaper i musik och det rimmar illa med en kortare utbildning. Trots att Musikhögskolan i Malmö endast har examensrätt för ämneslärarutbildning för åk 7-9 och gymnasieskolan har vi i tidigare utbildning samarbetat med andra lärarutbildning vid tex Malmö Högskola om specialiseringskurser och sidoömnen inom det estetiska området för F-6 lärare. Detta samarbete är väldigt viktigt att fortsätta med så att vi tillsammans kan bygga på grundlärarnas kunskaper i musik men också att musikhögskolan på sikt kan få ett uppdrag att också utbilda ämneslärare i musik som inkluderar de yngre barnen. Det är viktigt att alla barn i grundskolan får tillgång till professionella musiklärare och det kan de endast få om vi får förutsättningar att utbilda dessa lärare med det ämnesdjup som musiken kräver.
    Vi ser fram emot att fortsätta debatten om de estetiska ämnenas ställning i grundskolan den på ESTO-konferensen den 13 mars 2012.
    Lars Andersson
    Utbildningsledare för lärarutbildningen i musik
    Musikhögskolan i Malmö

  2. Lilian Goldberg skriver:

    En av frågorna som kom upp under det två timmar långa seminariet var, varför det estetiska framträder just nu som så genomgående intressant för alla ämnena på schemat. Det kan hänga samman med, att det har visat sej, att man kommer till en gräns med de teoretiska kunskaperna, när det börjar gälla verkställighet och implementering. Vi vet så mycket mer nu, men det är, som om det fastnar i själarna. Vi hittar inte sätt och vägar att leva ut vårt vetande. Där kommer estetiska känslor, stämningar och färdigheter in som framkomliga kanaler till den andra människan och som miljöer, där vi blir skapande och fantasifulla, när det är dags att iscensätta en princip, en lag eller en anda i verkliga rum och verkliga situationer.

Kommentarsfältet är stängt.